Enligt Litteraturen (2012), en bok av Anders Lindqvist och Karl Lindqvist, låg Grekland vid en korsväg för handel, central i medelhavet. Landet hade redan år 7000 f.kr. en åkerbrukskultur men det var under bronsåldern, 3600-1050 f.kr., som handel och sjöfart spirade. Som exempel bytte de från vanlig byteshandel mellan två varor till ett effektivare penga-system. Detta ledde till ett ökat välstånd och gav befolkningen plats att utveckla kulturen, litteraturen inkluderad.
Ytterligare skriver Lindqvist och Lindqvist att Grekland på den tiden bestod av ett flertal stadsstater. Aten och Troja var två av dem. Det var i antikens Grekland som demokratin växte fram. Medborgarna bestämde genom omröstningar hur stadsstaten skulle styras. Det gällde dock bara fria, vuxna män. Kvinnor, slavar och immigranter från andra stadsstater hade inga politiska rättigheter. Kvinnors uppgifter var att föda barn, och kunde då möjligvis jobba som barnmorskor men hölls annars från arbete. Trots misogynin har dock Grekland satt sina spår i dagens samhälle och vi lever nu också i en demokrati. Att detta är på grund av litteraturen kan diskuteras då tankarna och åsikterna faktiskt skrevs ner.
Webbsidan Hierarcystructure.com (2013) skriver om antika Greklands olika samhällsklasser. Dessa var indelade i fyra samhällsklasser, Överklass, medelklass, underklass och till sist slavar. För att tillhöra överklassen var man tvungen att ha föräldrar därifrån och vara född i Aten (Man var tvungen att vara äkta atenare). Barnen ärvde föräldrarnas politiska position så makten över staten, litteraturen, filosofin eller krigshandlingar föll i de ungas händer efter föräldrarna dragit sig tillbaka. Alltså någon från medelklassen skulle aldrig kunna bli överklass. Den ideala överklasspersonen hade god smak i litteratur, var en god person och mycket socialt kompetent. Eftersom överklassen inte behövde ta itu med vardagliga sysslor som att laga mat eller städa så fick de mer tid till andra intressen. T. ex. de hade chansen utveckla kulturen genom att skriva litteratur och uttrycka sina åsikter genom lyrik etc.
Sedan har vi medelklassen. Ytterligare skriver Hierarcy structures hemsida att många av dessa människor var inte ursprungligen från Aten men kom hit för att försörja sig. Medelklassen räknades som fria människor och hade färre rättigheter än överklassen. De flesta hade jobb som involverade handel och hantverk. De flesta atenare kunde skriva och läsa vilket ytterligare främjade litteraturens framgång.
Underklassen var föredetta slavar som blivit befriade av sin ägare. Dessa människor hade inte många privilegier men fler om man jämför med slavarna. Underklassen fick inte rätt till medborgarskap och räknades inte som riktiga atenare.
Över till sista klassen som var slavarna. Dessa människor var inte myndiga och ägde inga rättigheter. Det var överklassen som bestämde över sina slavars öden. För att bli fri från slaveriet var man tvungen att betala en skuld till sin husbonde, sedan blev man fri och automatiskt flyttades upp en klass. Alltså gjorde en klassresa uppåt till underklassen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar