Stil, tema och lite hit och dit

Teman i Iliaden är många men några är kärlek, hat och lojalitet. Dessa tre teman var vanliga i

antikens grekland, i litteraturen som dramatiken. De återfinns i Odysséen, Orestien, Lysistrate, etc. Men det kan också återfinnas i nutida litteratur. T. ex. i Twilight, där Bellas och Edwards kärlek tvingar henne att bli vampyr men Jacob, Bellas vän,  som är varulv, kämpar för att vinna Bellas kärlek också. Detta blir extra spännande då Jacob som varulv och Edward som varulv hatar varandra.

I litteraturboken Källan (1998) skriver författarinnan Anita Kretz att Homeros var en författare som brukade använda sig mycket av stående epitet.

(Jaha, vad är det nu då?)

Jo detta innebär kära läsare att karaktärerna beskrivs av ett adjektiv för att vi som läsare ska förstå hur karaktärerna är som person. T. ex. Den mäktige Zues eller Den förföriske Athena. Vilket borde sparat Homeros mycket tid i skrivandet eftersom det tar tid att förklara någons personlighet men ändå lyckades Iliaden bli 16 000 rader lång. Oboy, tänk då hur många rader det hade blivit om han faktiskt beskriv personligheten mer noggrant. Men han löste det med att ge en titel till karaktärerna för att ge dem en personlighet som var kort och gott beskrivande nog.

Iliaden är uppbyggt av versmåttet hexameter. Hexameter är en sexfotad vers som inte rimmar. Består av daktyler som är en lång stavelse med följd av två korta. Iliaden består av 16 000 rader och 24 verser.

Homeriska liknelser är något det finns fullt av i Iliaden och Odysséen. Homeriska liknelser är till för att berättelsen ska bli mer levande och lätt att förstå, t. ex. förklara människor mer ingående genom att jämföra med vardagliga ting. Liknelserna kan vara poetiska, realistiska eller naturbeskrivande. Ett exempel ur Iliaden då detta förekommer,

“Liksom löven i skogen, så äro ock människors släkten.

Löven av vinden bli fällda till marken, men andra istället

skjuter den återgrönskande skogen, när våren är inne.

Så står ett människosläkte i växt och ett annat förvinner”.

Miljöbeskrivningar och personbeskrivningar är fortfarande väldigt viktiga och spelar en stor roll i dagens litteratur. En kan argumentera för att de väcker boken till liv och hjälper läsaren att skapa en egen bild av verket. Endast ett fåtal författare idag väljer bort dem.