Idéströmningar och lurande samhällsstrukturer.

Den vägledande principen i grekernas värld var ödet. Grekerna tänkte sig att varje människa hade fått en i förväg utstakad väg genom livet. Denna väg kommer man att följa, vare sig man vill eller inte. I Violence, destiny and revenge: why ancient Greeks still rule the stage (2014), en artikel av Natalie Haynes på the Guardian, kan man läsa om ödets roll i antikens litteratur men också om hur den fortfarande är relevant. I Iliaden ser man tydligt att ödet styr våra liv. Paris som skickades att bli fårherde slutade ändå som Trojas undergång, vilket förutspåtts. Tron på ödet kan ses än idag. De flesta säger sig inte tro på ödet, utan att den fria viljan leder vår väg. Dock tyder det stora antalet människor som läser horoskop på annat. Det tyder på att många av oss fortfarande tror på något som styr oss. Något där uppe som vi inte riktigt kan sätta ord på har förutbestämt våra liv, varesäg det är stjärnorna eller gudarna.

I boken Källan (1998) kan en läsa att eftersom det endast var männen som fick studera så var det männen som fick filosofera samt komma med idéer gällande samhället. Gudatron var en väldigt viktig del i det grekiska samhället. Befolkningen höll sig från att synda på grund av gudarnas ständiga närvaro. Om man syndande fanns chansen att alla runt omkring också drabbades. Vissa lokala gudar tillbads vid speciella tillfällen där man sjöng sånger, åt och dansade. I Iliaden av Homeros sades det också vara just gudarna som startade det Trojanska kriget. Deras makt över människorna, deras fåfänga och svartsjuka gav så grava effekter att människorna krigade i 10 år. Detta kan också liknas då horoskop är så pass populära. Tron på att något styr oss och att vi inte riktigt har kontroll över våra liv verkar vara en allmänmänsklig undran som existerade då och nu.

Kvinnor var inte heller positivt framställda i antikens Grekland. Vem kunde tro det? Till exempel skrev Platon i Staten om hennes enda uppgift: uppfostran och hushållning. I Iliaden behandlas hon också som ett objekt som Spartas ledare blir bestulen på. Endast Aristofanes Lysistrate skildrar kvinnan med en egen vilja och handlingskraft när de sexstrejkar från sina män för att tvinga dem att sluta kriga. Detta är något som hållit sig kvar än idag, om än i mindre utsträckning. I länder som kallas jämställda kan vi fortfarande bevittna ojämlikheter, vilket inte minst syns i litteraturen. I Twilight som exempel ser vi hur Bella är tystare och mer underlägsen medan Edward är mannen som räddar henne ur den tråkiga vardagen. Att Stephanie Meyers nya version av boken, där kvinnan är vampyr istället för mannen, inte har mottagits väl visar ännu tydligare samhällets hemliga strukturer. Det kanske de alltid görs i böcker. Böcker kan vara ett fönster till en annan kultur.